Frihet


Jag har läst Onkel Toms stuga där man fick se hur ett vanligt liv kunde se ut ur en slavs perspektiv. Under 1800-talet hade slaveriet förbjudits i Amerikas nordstater, men de flesta plantager fanns vid söder och där ville man ha kvar slaveriet.

Jag går, går och går men kommer ingenstans. Klockan är sent på eftermiddagen. Den leriga marken är tung och jobbig att gå på. Var är jag? Jag kollar mig runt i småregnet. Jag ser en folkmassa av vita människor, och väljer att gå närmare för att ta en bättre titt.

Folkmassan ser ganska rik ut, man ser det på de fina kläderna. Deras ansiktsuttryck sa mig att de väntar på något, men vad kan det vara? Alla blickar är åt samma håll, men jag är för kort för att se.

Jag ger upp och ser Istället hur en man tar fram sin plånbok från sin dyra rock. Han hade ett leende på läpparna medan han njuter av sin tjocka cigarr. Jag hör hur en annan man småtjafsar med sin fru. De kommer inte överens om något angående “frihet”, men jag förstår inte riktigt vad. Istället funderar jag över vad jag ska göra, men den äckliga lukten av rök och tobak försvårar tankarna. Jag känner mig vilse, som ett rådjur.

Jag ger upp åter igen och går istället fram till en äldre man i hatt och frågar med en bestämd röst, “vad väntar vi på”. Han kollar förvirrat på mig en lång stund innan han svarar kallt, “slavauktionen”.

/"Elev 8G"

Kommentarer

  1. Heléne Nyrén11 april 2019 kl. 10:56

    Hej!

    Jag har läst din text flera gånger, och jag gillar sättet den är uppbyggd på. Du visar vägen genom folkmassan och öppnar dörren till olika "bilder" utan att ge mig hela svaret.

    "Deras ansiktsuttryck sa mig att de väntar på något". Tänk att det faktiskt kan synas i ansiktet att något är på gång!

    "Alla blickar är åt samma håll, men jag är för kort för att se". Den här situationen känner jag som läsare igen mig i, den då man märker att något ska hända - man är mitt i situationen, men kan inte få en överblick.

    Du leder mig genom en situation som väcker nyfikenhet och situationen avslutas med att du får svar på en fråga. Där slutar även inlägget, men jag blir nyfiken och vill veta mer. Hur reagerade du? Vad kände du? Vad hände sen?

    Jag blir nyfiken på boken.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Oliver Twist och herr Brownlow

Bild
Oliver Twist är huvudpersonen i boken och man kan se honom nyfiken bakom killen som försöker stjäla någons näsduk. Han var smal medans de andra killarna inte var som honom. Denna omslagsbild visar när barnen stjäl näsduken från mannen som läser en bok ifrån bokförsäljaren. Det är fem personer på bilden, tre unga och två gamla människor och en katt. Ovanför bilden är det ett orange gammalt rullande papper som man brukade skriva meddelande till varandra. Ovan står det ‘’CHARLES DICKENS’’ Och det är författaren i boken och i mitten står det med färgen röd ‘’OLIVER TWIST’’ och det är då boken eller huvudpersonen. Sist men inte minst ‘’Återberättad av MAJ BYLOCK’’ som står under. På bilden så ser man att Oliver och hans vänner stjäl saker från mannen och det har samband med bokens berättelse. Mycket näsdukar och snusdosor som stjäls. Mannen som blir rånad har en hatt på sig, glasögon och en grön kappa, bruna byxor och en brun väst. Vänster om mannen är säljaren till böckerna, h
Läs mer

Liten flicka upphissad i flaggstång

Söndagen den 10 juli blev en liten flicka vid namn Ida upphissad i flaggstång. Det ska ha varit hennes bror Emil som hissat upp henne. Emil berättade snabbt att han bara velat hjälpa sin syster Ida. Då hon ska ha viljat se hela Mariannelund. Det var under ett kalas i Katthult man såg den lilla flickan hänga ner från toppen av flaggstången. Man såg inte den lilla flickan förens fru Petrell (en av gästerna) kom då hon först trodde hon såg den danska flaggan. Men hon märkte snabbt att det inte var en dansk flagga utan Ida. Hon upplyste genast Idas pappa, Anton. Anton blev förskräckt och skyndade sig snabbt för att sänka ner den lilla flickan. Ingen skada ska ha skett Ida och hon mår bra i dagsläget.   /Elev från 8G
Läs mer

Onkel Toms dikt: Min sista dag.

Vårt slaveri används bara för byggeri. Vår frihet är diskret. Jag kämpar mot toppen men är fast på botten. Hur mycket än jag försöker ta mig fram är jag fast. Detta är inte som dans folk ger mig inte en chans. Speciellt för oss slavar. Jag vill de ska se mina känslor och känna min sorg. All smärta som de skapat i mitt hjärta. Era hemska affärsmän. Jag tänker på mina kära och jag önskar jag hade dom nära. Men de har tagit mig från min värld, det är bara droger och misär. Dom tänker bara på affär. Era hemska affärsmän. Jag ber till gud varje kväll att om jag lämnar min familj ska dom fortsätta le.  // Er kära Tom /Elev 8G
Läs mer