8G:s bokblogg

Två gamla män står vid gatan. En av männen har ett bord istället för en affär som han säljer böcker på, för att alla som bor här är fattiga. Den andra mannen läser i en bok, kanske för att han funderar på att köpa boken.  Det sitter en katt under bordet bredvid en korg som katten sover i, och det finns tre killar som bor på gatan. Dom har ingen familj. Killarna letar efter jobb i hela denna staden och dom har äckliga kläder och dom är smutsiga. Dom ser mannen i fina kläder och upptäcker att han har någonting i fickan som t ex en påse som innehåller en ny klocka. Det är första gången dom ser en klocka i hela livet och dom vill bara kolla på den. Mannen tror att dom ska ta den men dom säger till honom att vi ska bara kolla  och han frågar: “Har ni inte klocka hemma eller?” “Nej” svarar en av killarna, “vi bor på gatan.” Mannen tycker synd om killarna och säger till dom att ni kan bo med mig tills ni hittar jobb och ni tjänar lite pengar. Förslag till nytt bokomslag :   

Vårt slaveri används bara för byggeri. Vår frihet är diskret. Jag kämpar mot toppen men är fast på botten. Hur mycket än jag försöker ta mig fram är jag fast. Detta är inte som dans folk ger mig inte en chans. Speciellt för oss slavar. Jag vill de ska se mina känslor och känna min sorg. All smärta som de skapat i mitt hjärta. Era hemska affärsmän. Jag tänker på mina kära och jag önskar jag hade dom nära. Men de har tagit mig från min värld, det är bara droger och misär. Dom tänker bara på affär. Era hemska affärsmän. Jag ber till gud varje kväll att om jag lämnar min familj ska dom fortsätta le.  // Er kära Tom /Elev 8G

Jag har läst Onkel Toms stuga där man fick se hur ett vanligt liv kunde se ut ur en slavs perspektiv. Under 1800-talet hade slaveriet förbjudits i Amerikas nordstater, men de flesta plantager fanns vid söder och där ville man ha kvar slaveriet. Jag går, går och går men kommer ingenstans. Klockan är sent på eftermiddagen. Den leriga marken är tung och jobbig att gå på. Var är jag? Jag kollar mig runt i småregnet. Jag ser en folkmassa av vita människor, och väljer att gå närmare för att ta en bättre titt. Folkmassan ser ganska rik ut, man ser det på de fina kläderna. Deras ansiktsuttryck sa mig att de väntar på något, men vad kan det vara? Alla blickar är åt samma håll, men jag är för kort för att se. Jag ger upp och ser Istället hur en man tar fram sin plånbok från sin dyra rock. Han hade ett leende på läpparna medan han njuter av sin tjocka cigarr. Jag hör hur en annan man småtjafsar med sin fru. De kommer inte överens om något angående “frihet”, men jag förstår inte rikt

Sverige Oxie  2019-03-17 Hej! Jag heter Tobias och har nyss läst din känslosamma berättelse och tyckte att jag behövde skriva ett kort brev till dig. Jim,   jag tycker att du är en väldigt modig och snäll. Samt så sviker du aldrig och man kan tro på dig. Men som en svart slav kunde jag förstå att det var svårt. Att ingen ger en kärlek eller bryr sig om en och dessutom att du inte har din familj i frånvaro. Visar att du är stark. Du sätter andras behov före dina egna. Men jag tycker att du ska börja tänka annorlunda. Börja tänk på dig själv först för nu är du en fri man. Om man är en fri man och blir framgångsrik så måste man tänka på sig själv. Jag kan förstå att det är svårt att göra det om man har varit slav i 40 år, men du kan i alla fall försöka. Jag har en fråga hur kan du vara så omtänksamma mot alla om dem är så hemska om dig? Borde du inte ha mycket hat inombords? Men jag tror du kommer bli en framgångsrik man med mycket kärlek och pengar. För att du är en sma

Jag känner mig otrygg, staden känns hotande. De berusade männen som står och grälar utanför krogen slänger obehagliga blickar på mig. Jag ökar takten på mina fotsteg men avbryts av att jag snubblar på den smutsiga asfalten. Glasbitar från ölflaskor som de berusade männen har tappat på marken har trängt in sig i mina knän. Ingen bryr sig om att det rinner blod längst mina ben, jag försöker hålla mina tårar inombords. Längs gatorna är det barn som hoppar hopprep. Barnen är klädda i söndriga kläder, det är nästan som om dem har trasor på sig. Från bageriet sprids en lukt av nybakat bröd men röken från cigarrer döljer det nybakade brödets lukt. Det luktar lika illa som avgaser, doften påminner lite om bränt gummi. Hästhovar klapprar när en spårvagn glider förbi framför mig. Klockan slår elva och klockan i Storkyrkan börjar tjuta. /Isabella G