Längs gatorna



Jag känner mig otrygg, staden känns hotande. De berusade männen som står och grälar utanför krogen slänger obehagliga blickar på mig. Jag ökar takten på mina fotsteg men avbryts av att jag snubblar på den smutsiga asfalten. Glasbitar från ölflaskor som de berusade männen har tappat på marken har trängt in sig i mina knän. Ingen bryr sig om att det rinner blod längst mina ben, jag försöker hålla mina tårar inombords.
Längs gatorna är det barn som hoppar hopprep. Barnen är klädda i söndriga kläder, det är nästan som om dem har trasor på sig. Från bageriet sprids en lukt av nybakat bröd men röken från cigarrer döljer det nybakade brödets lukt. Det luktar lika illa som avgaser, doften påminner lite om bränt gummi. Hästhovar klapprar när en spårvagn glider förbi framför mig.
Klockan slår elva och klockan i Storkyrkan börjar tjuta.

/Isabella G

Kommentarer

  1. Hej Isabella!

    Du gör en fantastisk beskrivning av hur det är att känna sig otrygg, att uppleva att staden känns hotande. Den känslan du beskriver upplevdes av människor såväl under 1800-talet, som av människor i vår tid.

    "Hästhovar klapprar när en spårvagn glider förbi framför mig". Ja, på den tiden drogs spårvagnar av hästar - idag av el. I Malmö har det funnits spårvagnar tidigare, men när många människor hade råd att köpa en personbil, så tog man bort spåren och underlättade för biltrafiken istället.

    I dag försöker man att arbeta bort bilarna och bygga för att underlätta för cyklarna.

    Jag hittade så mycket intressanta ämnen i ditt inlägg, som fick namnet "längs gatorna".

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Oliver Twist och herr Brownlow

Liten flicka upphissad i flaggstång

Onkel Toms dikt: Min sista dag.