Omslaget till boken “Kejsaren av Portugallien”

  

Relaterad bild

På bilden ser man en man som sitter på en stol och har på sig typiska kläder från 1800-talet d.v.s. de rika människor tog på sig en kappa, hatt, byxa och tröja som symboliserade deras rikedom. Sist men inte minst håller han en käpp och har en mössa på sig. Utseende av omslagen ser ut som han är en rik person men så var det inte på verkligheten. Mössan hade han ärvt från hans husbonde som dog på en olycka och den var röd som en lång hatt.


Om man ser på omslaget på ett annat sätt då förstår man hur Jan hade när hans älskade dotter Klara Fina var bortrest. Omslaget är baserad på faderskärlek och hans meningen med livet, den värdefulla dotter som var som en ängel och kunde klara sig ur besvärliga situationer men nu fanns ingen förutan längtan och fina minnen om henne. Tiden flög, saknaden blev allt för stor och Jan blev alltför gammal så gammal att hans kropp började darra och det kom dubbelt blåsor över ögonen men Klara Fina kom inte tillbaka.


Den här bilden är kopplat med handlingen för att den karakteriserar om hur berättelsen är uppbyggd t.ex. hur Jan kände sig ensam utan Klara Finas närvaro och hur människor var tvungna att offra sina barn för att kunna försörja sig. Omslagen redogör att Jan sitter på en stol med en mössa och en käpp och är djupt inne i sin värld, dvs han har ett fantasiliv och tänker att han är "kejsare av Portugallien" och att hans dotter är "kejsarinna". Alla i byn trodde han var tokig och skum eftersom han alltid satt på bryggan och väntade på Klara Fina i femton år, trots att Katarina behövde honom i hemarbetet men han brydde sig inte och det enda han tänkte på var hans tankar. 




Jag tycker att den här omslaget passar boken som en annan version till bokens omslag eftersom det visar relation mellan Jan och skogen. Skogen var den enda som fick honom må bra och när det fanns ingen då fanns det träd, blommor, insekter och dofter som kunde lyssna och förstå honom. Bekymren och sorgen kunde botas i skogen. Naturens upplevelse och magisk melodi honom sjunga:

Kejsarinnans fader är så
hjärtans glader.

Som tidningen haver sagt
Österrike, Portugal,
Metz, Japan som det var.
Bom, bom, bom å rulla bom bom.

Gullkrona blir hans mössa,
gullsabeln blir hans bössa.
Som tidningen haver sagt
Österrke, Portugal,
Metz, Japan som det var
Bom, bom, bom å rulla
bom, bom.

/ur boken s 65. 

                              

/ Benazira








Kommentarer

  1. Hej Benazira!

    Vad fint du beskriver Jans längtan efter sin dotter och hans svåra situation. Han längtade och väntade på sin dotter, han väntade på ångbåtsbryggan i hopp om att hon skulle komma - men fick gå hem utan sin dotter.

    Det kan vara svårt för oss i vår tid att förstå vad det innebär att inte kunna kommunicera med hjälp av telefon eller internet. Man fick på den tiden vänta på brev, som kunde ta många dagar att komma fram.

    Det är däremot inte så svårt att förstå att Jan förlorade sig i drömmar och fantasier när han gick omkring i sin levande skog.

    Tack för ett fint blogginlägg!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Oliver Twist och herr Brownlow

Liten flicka upphissad i flaggstång

Onkel Toms dikt: Min sista dag.